this one time on van de camp.

Jag har inte hunnit blogga så mycket detta lov eftersom jag har haft mycket annat för mig.Igår åkte syrran till GÖTEBORG med sitt innebandy lag(hon kommer hem den 7 jan)och idag åkte ukrainabesöket hem,nu har jag äntilgen fått tillbaka mitt rum och jag ska  sova i min efterlängtade säng,åh vad jag har saknat det.Det kommer bli väldigt tomt hemma i alla fall,från 8 personer som knappt får plats att sitta vid matbordet ordentligt eller i bilen till bara 4 personer som har hur mycket plats som helst.Mamma och pappa har nog mest tänkt på att ukrainabesöket ska få ha så roligt som möjligt de två veckorna de är här,så de har glömt bort allt annat.Varken jag eller mina syskon har pratat mycket med dom"ops",.Jag ska nog städa undan lite och sen kanske vara med vännerna.Min fågel är som en liten bebis,kanske inte så konstigt eftersom hon inte kan prata,vilket bebisar inte heller kan,så dom sträcker sig efter vad dom vill ha.Hon kan säga "shh" alla fall.När hon är arg exemepvis så går jag fram och säger "shh" och då lugnar hon ner sig och går närmare mitt ansikte och gör likadant,det är så gulligt.Och när jag ler mot henne så kan man se att hon faktiskt oxå ler och blundar lite sådär sött. fastän hela dataskärmen lyser upp i hennes ansikte så verkar hon inte störas,bra det! Slutpratat om den gula saken nu,de bara det att ja älskar henne som om hon vore mitt barn,inte för att jag har nåt men ni förstår nog va jag menar.Ni kanske tycker det är konstigt att man kan älska en fågel så mycket,för att det bara är en fågel,men det spelar ingen roll,hon har inte mindre värde för att hon är en fågel direkt?
Men aja,ska nog städa undan nu,återkommer snart för att prata om en annan sak,hej så länge! ♣
      


Kommentera här och gör mig glad

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0