Igår var jag på min första begravning. Min älskade Farfar,du var alltid så himla snäll och glad, så himla modig och så otroligt stark. Du kämpade in i det sista, känns tungt att jag aldrig mer får träffa dig och prata med dig. Men vem vet, om många många år kanske vi ses igen, på andra sidan... Jag är döpt efter din moder och jag bär på det namnet med stor stolthet. Du är inte borta helt, för du lever kvar i allas hjärtan. Jag hoppas innerligt att fler människor kunde vara så som du, för då skulle världen bli en bättre plats att leva på. Du var mycket älskad och det är du fortfarande.  Hoppas du har det bra där du är nu, att du får göra allt som du tycker är kul,att du har din lilla trädgård där du odlar alla möjliga grönsaker och frukter och att du har ditt egna hav där du fångar massa god fisk. Älskar dig min lille söta Farfar. ♥